Längtan efter att bli gravid - kan längtan hjälpa eller stjälpa?
Var ett tag sen jag skrev nu. Varit så extremt mycket på jobbet, inte haft ork. Men jag var i alla fall hos psykologen för ett tag sedan. Var precis lika välbehövt som jag hade föreställt mig. Hon hjälper mig reda ut mina tankar, för ibland fastnar jag och hittar inte ut. Vi pratade om oktober - den mörkaste månaden mitt 2019. Om allt som hänt, avbrytandet av graviditeten och all otur efter det. Men vi pratade också om nu:et och vad framtiden kan erbjuda. Jag har varit lite rädd för att känna mig stressad över att bli gravid sedan avbrytandet. Inte så bra för mig med tanke på min historik med utmattning. Men hon lugnande mig faktiskt. Vi hade bara extrem otur. Det kan vara så enkelt. Men uppenbarligen kan vi bli gravida, det är det vi ska fokusera på och känna glädje utav. Och det kommer hända så småningom, menade hon. Jag vill gärna tro det i alla fall. Livet tuffar ju mot alla odds på. Jag mår lite bättre för var dag. Men jag märker också hur jag längtar sååå efter att kroppen