Krossade förhoppningar... IGEN... är barn inte menat för oss?
Längesen jag skrev något här... skrev sist om att IVF:en i våras skulle bli av... det blev den. Men återigen blev det ingen graviditet. Vi fick dock 2 ägg till frysen, men pga dålig tajming med midsommar blev det ingen tid för försök till återföring innan sommaren... sen kom augusti, då krockade återföring med enda dagen kliniken hade stängt... sen kom september, då fick vi tid för återföring. Väntan var lång och olidlig tills jag kunde ta ett graviditetstest. Men dagen kom. Dagen då jag äntligen fick ett positivt graviditestest. Jag kände lycka men inte på samma sätt som förra hösten eftersom den graviditeten slutade med abort pga. Trisomi 13 som mer eller mindre var en dödsdom. Oktober förra året var vidrig, först aborten och alla skuldkänslor, sen allvarliga blödningar som ledde till efterföljande skrapning... Så hur skulle jag nu kunna känna samma lycka denna gång? Det gick inte riktigt. Jag har varit försiktigt optimistisk hela tiden, fokuserat på en milstolpe åt gången. Första v