Tårarna bara rinner... (ruvardag 12 - IVF)

Kunde inte hålla mig..

Tog ett test nu på morgonen då det verkar komma lite mindre mängder blod fortfarande...
Inget plus. Först kände jag mig helt tom. Nu har tårarna börjat rinna..

Varför vill ägget inte fästa???? Det här var IVF-försök 2. Orkar inte hoppas något mer för att sen bara få minsta lilla hopp och förväntat krossat med en stor jävla hammare.

Så himla ledsen... Egentlig testdag är på söndag men kommer det verkligen visa något annorlunda? Känner på mig att nej... Barn verkar inte vara menat för mig. Inget fel på någon av oss visade ju utredningen, men något måste ju vara fel om det aldrig går vägen?

Och när det väl gick vägen i somras så var det något fel. Livet känns så himla orättvist just nu. Kan inte föreställa mig ett liv utan barn... jag vill så gärna...

Kommentarer

Skicka en kommentar

Populära inlägg i den här bloggen

Krossade förhoppningar... IGEN... är barn inte menat för oss?

 Längesen jag skrev något här... skrev sist om att IVF:en i våras skulle bli av... det blev den. Men återigen blev det ingen graviditet. Vi fick dock 2 ägg till frysen, men pga dålig tajming med midsommar blev det ingen tid för försök till återföring innan sommaren... sen kom augusti, då krockade återföring med enda dagen kliniken hade stängt... sen kom september, då fick vi tid för återföring. Väntan var lång och olidlig tills jag kunde ta ett graviditetstest. Men dagen kom. Dagen då jag äntligen fick ett positivt graviditestest. Jag kände lycka men inte på samma sätt som förra hösten eftersom den graviditeten slutade med abort pga. Trisomi 13 som mer eller mindre var en dödsdom. Oktober förra året var vidrig, först aborten och alla skuldkänslor, sen allvarliga blödningar som ledde till efterföljande skrapning... Så hur skulle jag nu kunna känna samma lycka denna gång? Det gick inte riktigt. Jag har varit försiktigt optimistisk hela tiden, fokuserat på en milstolpe åt gången. Första v
Läs mer

Vårt barn kommer inte att överleva...

Bild
Nu ringde läkaren. Hela världen stannade upp och jag kände en otroligt obehaglig känsla i magen. Något är fel. Trisomi 13. Inte förenligt med liv. Barnet kommer inte att överleva. Extremt ovanligt syndrom. Men lite lättare då att fatta beslutet om att avbryta... Det var ungefär det jag minns av samtalet. Det är alltså såhär min första graviditet ska sluta, med en framkallad abort på sjukhus. Ord kan inte beskriva hur förkrossade vi känner oss just nu. Men vi kan bli gravida. Absolut är det det positiva i detta, det visste vi inte innan. Men så otroligt svårt att se det positiva i det här just nu... Förkrossad. 😭😭😭😭😭
Läs mer

När livet stannat av

Bild
Hej, Jag startar denna blogg efter att ha googlat mig medvetslös och slängts mellan förhoppning och förtvivlan i flera dagar nu... Jag tänker att det jag nu går igenom kanske finns fler som går igenom därute, och att man kanske kan dela sina upplevelser med någon annan i samma sits. Men kanske framförallt, ser jag detta som ett ställe att kunna vara helt avskalad och naken och uttrycka allt jag känner och går igenom just nu. Såhär är det: Jag, snart 36 år gammal och min fästman har försökt bli gravida sedan slutet av år 2017. Efter att det inte hänt något när över 1 år hade passerat, startade vi en fertilitetsutredning. Den visade att vi båda var fullt fertila, men ändå hände ingenting. Det blev startskottet till ett första IVF-försök nu under våren 2019 med allt vad det innebär. Sprutor i magen, äggutplock och insättning, hopp och ångest... ja känslospektrat var brett. Äggutplocket gav bara 2 dugliga ägg av 5 ägg som sprutorna medförde. Insättningen gick bra, och sen var det ba
Läs mer