Att blicka framåt efter en tuff abort

Jag måste vara väldigt ärrad efter allt vi gått igenom de senaste två veckorna... Vanligtvis är jag en väldigt positiv person som försöker blicka framåt och vara stark. Men nu kommer bara oroliga tankar.

Orolig för att skrapningen ska medföra svårigheter att bli gravid igen. Läkaren sa att det inte ska vara några problem, risken är så liten. Men vi har ju haft sådan extrem otur hittills att det är svårt att inte oroa sig.

Har någon blivit gravid igen efter skrapning? Tog det lång tid?

Jag har haft så ont i magen sedan igår. Tror det beror på att jag var ute och gick en hel del i lördags. Läst att man kan få ont av det. Men blödningarna har i alla fall lugnat sig, blöder mycket mindre nu än innan ingreppet.

Vill bara att kroppen ska repa sig nu och att vi snart kan försöka bli gravida igen. Jag vet att det kommer vara en tuff början om vi blir gravida igen, då oron kommer finnas där från dag ett - på ett helt annat sätt än innan. Jag kommer nog inte kunna slappna av förrän långt in i graviditeten. Men inte ens då har man ju någon garanti.

Gode gud, låt oss få bli gravida snart igen och få ett friskt barn. Det är allt jag vill. Allt jag någonsin velat.