Min nakna sanning - en graviditetsresa

Ja, det känns nästan som något att fira. Har blödit i flera veckor nu så skönt att kroppen äntligen verkar ha läkt. Verkar vara så olika hur länge man blöder efter något sånt här. För min del blev väl allt lite utdraget eftersom medicinska aborten inte blev komplett, och jag först flera dagar senare hamnar på akuten igen för skrapning. Nu är det bara att försöka orka ta nya tag. Jag tycker fortfarande allt känns lite jobbigt, men det är i alla fall något något lättare varje dag. Ju mer tiden går desto lättare blir det väl att distansera sig antar jag, och fokusera på det resonliga i allt det här. Men så har man vissa dagar där man bara känner sig sååå svag, och minsta påminnelse om bebis hugger som en kniv i hjärtat. Har ju nära runtomkring mig som är gravida, och jag är jätteglad för deras skull. Men jag kan liksom inte rå för att det också påminner mig om vad jag gått igenom. Läste ett inlägg idag på familjeliv.se - en tjej som hade gått igenom liknande för några år sedan och b...

Jag var sjukskriven för 1 år sedan för utmattningssyndrom. Jag kunde inte sova, inte äta... jag var som helt urholkad hela jag. En del av min rehabilitering var att få lite hjälp med att kunna sova med tabletter. Inga man kan bli beroende av eller så men som bara hjälper mig att komma ner i varv, känna mig lite sömning och lättare kunna somna. Har inte tagit en enda sedan jag blev gravid. Förrän nu... efter allt som skett den senaste månaden har jag varit tvungen. Jag kan inte somna, för direkt när jag lägger mig i sängen för att försöka varva ner så fylls mitt huvud av bilder... Jag ville inte se vårt lilla knyte efter att ha behövt "fött ut" det över en toalett i något som liknade ett durkslag. Men det visade sig vara rätt omöjligt att inte se något alls. Fick en glimt. Och den glimten hänger kvar... ger näring till mina skuldkänslor (som jag vet inte är resonliga) men det bara är så. Dessa bilder blandas med oro och rädsla för framtiden. Varje kväll när det är dags att...

Jag måste vara väldigt ärrad efter allt vi gått igenom de senaste två veckorna... Vanligtvis är jag en väldigt positiv person som försöker blicka framåt och vara stark. Men nu kommer bara oroliga tankar. Orolig för att skrapningen ska medföra svårigheter att bli gravid igen. Läkaren sa att det inte ska vara några problem, risken är så liten. Men vi har ju haft sådan extrem otur hittills att det är svårt att inte oroa sig. Har någon blivit gravid igen efter skrapning? Tog det lång tid? Jag har haft så ont i magen sedan igår. Tror det beror på att jag var ute och gick en hel del i lördags. Läst att man kan få ont av det. Men blödningarna har i alla fall lugnat sig, blöder mycket mindre nu än innan ingreppet. Vill bara att kroppen ska repa sig nu och att vi snart kan försöka bli gravida igen. Jag vet att det kommer vara en tuff början om vi blir gravida igen, då oron kommer finnas där från dag ett - på ett helt annat sätt än innan. Jag kommer nog inte kunna slappna av förrän långt...

Har inte orkat skriva något förrän nu. Den här veckan har varit den värsta i mitt liv... Var hemma från jobbet i tisdags och onsdags efter aborten i måndags. Mådde såklart väldigt dåligt psykiskt. Jag har inte kunnat sluta tänka på det sista jag såg av lilla Elijah på sista ultraljudet. Haft så sjukt dåligt samvete, utöver en obeskrivlig sorg och känsla av förlust. Jag önskar jag kunde stänga av det dåliga samvetet, det är det som tär på mig allra mest. Min fästman är så stöttande han bara kan och påminner mig hela tiden om att jag inte ska känna skuld, vi hade inte så mycket val i denna hemska situation. Men det går ju inte att bara stänga av sina känslor. Men åh vad jag önskar att jag kunde. Så trött på att känna... så trött på att bli påmind varje gång jag råkar titta ner på min mage som fortfarande är rundare och mer svullen än vanligt. Så trött på att jag får en skärande smärta i hjärtat varje gång jag nu ser en gravid kvinna, eller bebisbilder i sociala medier flödet. Men i...