Min nakna sanning - en graviditetsresa

 Längesen jag skrev något här... skrev sist om att IVF:en i våras skulle bli av... det blev den. Men återigen blev det ingen graviditet. Vi fick dock 2 ägg till frysen, men pga dålig tajming med midsommar blev det ingen tid för försök till återföring innan sommaren... sen kom augusti, då krockade återföring med enda dagen kliniken hade stängt... sen kom september, då fick vi tid för återföring. Väntan var lång och olidlig tills jag kunde ta ett graviditetstest. Men dagen kom. Dagen då jag äntligen fick ett positivt graviditestest. Jag kände lycka men inte på samma sätt som förra hösten eftersom den graviditeten slutade med abort pga. Trisomi 13 som mer eller mindre var en dödsdom. Oktober förra året var vidrig, först aborten och alla skuldkänslor, sen allvarliga blödningar som ledde till efterföljande skrapning... Så hur skulle jag nu kunna känna samma lycka denna gång? Det gick inte riktigt. Jag har varit försiktigt optimistisk hela tiden, fokuserat på en milstolpe åt gången. Förs...

I förra veckan hade vi möte med kliniken och de kommer köra på som vanligt med IVF men med vissa restriktioner. Min fästman får bara följa med när han behövs, dvs vid utplocket. Annars måste jag åka in själv. Känns ändå rimligt och skönt att de inte anser de behöver skjuta upp. Det är ju en liten klinik och inget sjukhus, och på sjukhusen är det framför allt pga. personalbrist som de avvaktar med IVF. Så nu inväntar jag bara mensen, enligt "plan" lär den komma på lördag. Om inte ägglossningstesterna gett resultat denna gång ;) Hoppas, hoppas oavsett via vilket sätt nu att det ska vara vår tur nu.

Kanske upptäckt något viktigt här, provade ju som sagt ÄL-test för första gången i denna cykel. Dag 15 först fick jag en glad gubbe på testet, så vi låg i ;) både dagen före och dagen efter, så iaf en gång under glada gubben (är ju inom de närmsta 48 h då man har störst chans). Sen vet man ju inte - kanske hade glad gubbe redan kvällen före, man vet ju inte exakt vilken tid de här 48 h börjar. Återstår att se. Imorgon ska vi hursom till Livio för genomgång av hur man tar Menopur som läkaren valde denna sista gång av IVF. Inte hört något mer om de ej kommer vilja genomföra IVF:en enligt normal plan efter uttag eller om de fryser ner och sen återför. Kanske får veta mer imorgon.

Tänkte jag skulle ge mig på det. Har innan varit lite emot det för att jag inte vill känna någon press/stress eller påverka killen min på något sätt. Men har tänkt om. Skadar ju inte att få lite bättre koll på när ÄL verkligen äger rum. Har i regel 30 dagars cykel och ska då enligt instruktionen (Clearblue Digital) börja testa idag dag 13 vilket jag gjorde. Idag visade det ingen stegring men kanske det inte gör första dagen? Får se vad morgondagens test säger. Ska försöka med att vara lite diskret så inte det blir en pressad situation att "nu måste vi ligga", det tror jag inte går hem så bra här hemma haha. Så galet att man i 20-årsåldern var så rädd för att bli gravid av misstag ibland när man slarvat med ett p-piller eller så. Är ju så sjukt svårt att bli gravid med tanke på det lilla fönstret varje månad som ägglossning faktiskt äger rum. Det hade man ingen aning om då. Om det finns något positivt att hämta från denna långa och svåra resa för att bli gravid så är d...

Hade samtal med kliniken idag ang. fortsättningen på vad som blir vårt sista IVF-försök. Tydligen hade läkaren ordinerat annat läkemedel denna gång, inte Gonal-F utan Menopur istället. Vet inte så mycket vad skillnaden är mer än att hon sa att man måste blanda de sprutorna själv, varför vi måste in nästa vecka på möte om detta. Någon med erfarenhet av Menopur? Sen fick jag också veta att kliniken just nu inte vet om man kommer pausa möjligheten att bistå med IVF en tid pga. Corona. Tanken hade inte ens slagit mig, men nu med facit i hand kanske man inte bör känna sig förvånad? Hoppas inte de ser anledning till att pausa. Vill gärna komma igång så fort som möjligt igen. Men bara vänta och se vad dom säger. Vet inte varför men har varit så inställd på att jag kommer få mitt barn år 2020. Men verkar ju just nu som att det mycket väl kan glida över till 2021...

... som vanligt hade min magkänsla rätt. Tog testet 2 dagar innan som sagt i fredags, men tog det också igår. Samma resultat... Inget plus. Varit nedstämd hela helgen. Varför vill det inte funka? Börjar bli rädd för att kvalitetén på mina ägg inte är tillräcklig... men det kommer vi inte få veta. Är så mycket som ska stämma. Man undrar ju ens hur någon lyckas bli gravid med allt som måste funka. Ringde idag till kliniken och meddelade resultatet. Vad vill vi göra nu var såklart följdfrågan. Jag känner att denna gång, med tanke på att det gick så länge mellan IVF 1 och IVF 2 att jag hellre bara kör på denna gång. Men ännu mer att förlora denna gång då det är sista försöket. Sen får man bekosta själv, och det är dyyyrt. Och som inte det var nog så blir min fästman ev. av med jobbet pga arbetsbrist. När ska turen vända för oss, är så trött på denna motvind...

Kunde inte hålla mig.. Tog ett test nu på morgonen då det verkar komma lite mindre mängder blod fortfarande... Inget plus. Först kände jag mig helt tom. Nu har tårarna börjat rinna.. Varför vill ägget inte fästa???? Det här var IVF-försök 2. Orkar inte hoppas något mer för att sen bara få minsta lilla hopp och förväntat krossat med en stor jävla hammare. Så himla ledsen... Egentlig testdag är på söndag men kommer det verkligen visa något annorlunda? Känner på mig att nej... Barn verkar inte vara menat för mig. Inget fel på någon av oss visade ju utredningen, men något måste ju vara fel om det aldrig går vägen? Och när det väl gick vägen i somras så var det något fel. Livet känns så himla orättvist just nu. Kan inte föreställa mig ett liv utan barn... jag vill så gärna...

Det e så satans svårt att inte gå runt och känna efter och överanalysera minsta lilla... Fastän jag lovat mig själv att jag inte skulle göra så. Idag blev jag nedstämd när jag såg att det kommit lite rosa... det kan betyda något eller ingenting. Läst att man kan få sköra slemhinnor av Lutinus så det kan vara en orsak. Men jag har också läst att det kan vara en nidblödning/genombrottsblödning som händer vissa kvinnor ungefär vid den tiden som mensen är tänkt att dyka upp, eller några dagar innan. Och sen.. har jag också läst att vissa som fått så sen fått mensen. Jag kommer bli helt förkrossad om det inte går vägen denna gång heller. Jag bara vet det. Man vill ju försöka se detta som ett steg i en längre process, men nu när vi gjort detta en gång förut och det inte gick vägen så har man så mycket mer förhoppningar om detta andra försök. På söndag ska jag enligt kliniken ta graviditetstestet. Snälla gode Gud, låt det visa positivt denna gång.

Hej! Nu har det gått en vecka sedan återföringen. Samtidigt som det känts som en evighet så har det ändå gått rätt fort, varit mycket på jobbet.... Men 1 vecka till och 2 dagar.. sen kan jag ta graviditetstestet. Försöker undvika att gå och leta tecken. Har varit lite illamående då och då, och även haft lite ont i magen... kan ju lika gärna handla om Lutinustabletterna. Vi får se. Jag kan inte påverka något. Det går som det går. Men blir det ett negativt besked vet jag allvarligt talat inte hur jag kommer reagera... Hösten var så tuff med avbrytandet av graviditeten. Alla förväntningar som krossades. Hoppet som tillfälligt lyfts rasade fort ner mot marken. Skulle haft BF nu i början av april. Undrar om man någonsin kommer över nåt sånthär helt.

Hej! Jag är dålig på att uppdatera denna lilla blogg nuförtiden. Men tror jag gör det när jag känner behov av det. Alltid varit bra för mig att bearbeta känslostormar genom att skriva av mig. Vad har skett sen sist? Jo, i onsdags var det äggplockning. Denna gång fick jag ju en högre dos av Gonal-F och Cetrotide, så förväntan var ju att få fler ägg denna gång. Vi fick veta direkt efter uttaget att denna gång blev det 7 ägg av vad dom kunde se 8 mogna äggblåsor. Den återstående äggblåsan satt lite dumt till då jag har en gammal "blodcysta" som de uttryckte det, som satt ivägen. Ska inte vara farligt, är en äggblåsa som aldrig dragit sig tillbaka helt som den ska, är tydligen rätt vanligt för kvinnor i fertil ålder. Denna gång upplevde jag inte alls att det gjorde lika ont själva uttaget som förra gången. Men kanske är jag lite härdad av allt jag gått igenom sen förra IVF-försöket. Men lika svullen och öm har jag känt mig. Och trött. Sjuuuukt trött. Varit det ända från bör...

Happy friday! Jag har visserligen mensvärk from hell, men - fredag är ändå min favoritdag på hela veckan. :) Ikväll vid 21 börjar jag ta första sprutorna i omgång 2 av IVF. Denna gång har de höjt dosen eftersom de bara fick 5 ägg förra gången där bara 1 visade sig vara dugligt. Så jag hoppas såå att det ska bli fler många bra ägg denna gång, och ännu bättre - även något ägg att frysa in. Jag kommer försöka leva så bra jag bara kan dessa kommande veckor, även om det kanske inte har någon påverkan. Men - det kommer kännas bättre för min egen skull. Hoppas jag inte kommer må alltför dåligt bara av högre dos denna gång. Känns lite spännande och läskigt på samma gång tycker jag. Någon mer som genomgår detta just nu? Det som är lite bökigt är att planera sitt privat/yrkesliv just nu. Vet ju inte i detta skede när jag kommer behöva vara borta för uttag/insättning etc. Men det är ju ett small price to pay. Såå himla tacksam för vården i Sverige att man har rätt till hjälp. 💓💓💓...

Jag har varit lite off grid. Men har väl repat mig så mycket man kan efter avbrytandet av en efterlängtad graviditet. I december så tog jag mig i kragen och bestämde mig för att ringa till kliniken där vi i våras genomförde vårt 1:a IVF-försök. Det gick ju inte vägen då... och sen blev pausen över sommaren en spontan graviditet av oss själva som sen gick som den gick... Så jag ville mest bara höra om jag fortfarande har rätt till de 2 återstående försöken. Det hade jag, trots det som hänt. Så nu inväntar jag bara mensen, har väl aldrig längtat så efter mens som nu. Dag 29 idag, så borde komma imorgon då jag i regel har en cykel på 30 dagar. Håll tummarna nu att detta försök ska gå vägen, inte redo för mer motgångar nu... I övrigt så väntar 3 personer i min närhet barn, 2 av dem fick jag kännedom om precis mitt uppe i avbrytandet. Jag är superglad för deras skull, men blir så trött på mig själv att det fortfarande svider till lite i mitt bröst av längtan när detta händer någon ...