Long time no see... men nu börjar snart IVF-försök 2
Jag har varit lite off grid.
Men har väl repat mig så mycket man kan efter avbrytandet av en efterlängtad graviditet.
I december så tog jag mig i kragen och bestämde mig för att ringa till kliniken där vi i våras genomförde vårt 1:a IVF-försök. Det gick ju inte vägen då... och sen blev pausen över sommaren en spontan graviditet av oss själva som sen gick som den gick...
Så jag ville mest bara höra om jag fortfarande har rätt till de 2 återstående försöken. Det hade jag, trots det som hänt. Så nu inväntar jag bara mensen, har väl aldrig längtat så efter mens som nu.
Dag 29 idag, så borde komma imorgon då jag i regel har en cykel på 30 dagar. Håll tummarna nu att detta försök ska gå vägen, inte redo för mer motgångar nu...
I övrigt så väntar 3 personer i min närhet barn, 2 av dem fick jag kännedom om precis mitt uppe i avbrytandet. Jag är superglad för deras skull, men blir så trött på mig själv att det fortfarande svider till lite i mitt bröst av längtan när detta händer någon jag känner. Och så får jag dåligt samvete, men det handlar ju inte om att jag inte kan glädjas med dem, det är bara så enkelt som att det påminner mig om ett trauma jag inte för särskilt längesen har fått genomgå. Och så kommer det väl vara ett tag. Och det får helt enkelt vara så ett tag. Utan att på något sätt handla om att jag inte unnar dem detta, för det gör jag verkligen. Aaa, det är fucked up.
Men har väl repat mig så mycket man kan efter avbrytandet av en efterlängtad graviditet.
I december så tog jag mig i kragen och bestämde mig för att ringa till kliniken där vi i våras genomförde vårt 1:a IVF-försök. Det gick ju inte vägen då... och sen blev pausen över sommaren en spontan graviditet av oss själva som sen gick som den gick...
Så jag ville mest bara höra om jag fortfarande har rätt till de 2 återstående försöken. Det hade jag, trots det som hänt. Så nu inväntar jag bara mensen, har väl aldrig längtat så efter mens som nu.
Dag 29 idag, så borde komma imorgon då jag i regel har en cykel på 30 dagar. Håll tummarna nu att detta försök ska gå vägen, inte redo för mer motgångar nu...
I övrigt så väntar 3 personer i min närhet barn, 2 av dem fick jag kännedom om precis mitt uppe i avbrytandet. Jag är superglad för deras skull, men blir så trött på mig själv att det fortfarande svider till lite i mitt bröst av längtan när detta händer någon jag känner. Och så får jag dåligt samvete, men det handlar ju inte om att jag inte kan glädjas med dem, det är bara så enkelt som att det påminner mig om ett trauma jag inte för särskilt längesen har fått genomgå. Och så kommer det väl vara ett tag. Och det får helt enkelt vara så ett tag. Utan att på något sätt handla om att jag inte unnar dem detta, för det gör jag verkligen. Aaa, det är fucked up.
Kommentarer
Skicka en kommentar