Min nakna sanning - en graviditetsresa

 Längesen jag skrev något här... skrev sist om att IVF:en i våras skulle bli av... det blev den. Men återigen blev det ingen graviditet. Vi fick dock 2 ägg till frysen, men pga dålig tajming med midsommar blev det ingen tid för försök till återföring innan sommaren... sen kom augusti, då krockade återföring med enda dagen kliniken hade stängt... sen kom september, då fick vi tid för återföring. Väntan var lång och olidlig tills jag kunde ta ett graviditetstest. Men dagen kom. Dagen då jag äntligen fick ett positivt graviditestest. Jag kände lycka men inte på samma sätt som förra hösten eftersom den graviditeten slutade med abort pga. Trisomi 13 som mer eller mindre var en dödsdom. Oktober förra året var vidrig, först aborten och alla skuldkänslor, sen allvarliga blödningar som ledde till efterföljande skrapning... Så hur skulle jag nu kunna känna samma lycka denna gång? Det gick inte riktigt. Jag har varit försiktigt optimistisk hela tiden, fokuserat på en milstolpe åt gången. Förs...

Kunde inte hålla mig.. Tog ett test nu på morgonen då det verkar komma lite mindre mängder blod fortfarande... Inget plus. Först kände jag mig helt tom. Nu har tårarna börjat rinna.. Varför vill ägget inte fästa???? Det här var IVF-försök 2. Orkar inte hoppas något mer för att sen bara få minsta lilla hopp och förväntat krossat med en stor jävla hammare. Så himla ledsen... Egentlig testdag är på söndag men kommer det verkligen visa något annorlunda? Känner på mig att nej... Barn verkar inte vara menat för mig. Inget fel på någon av oss visade ju utredningen, men något måste ju vara fel om det aldrig går vägen? Och när det väl gick vägen i somras så var det något fel. Livet känns så himla orättvist just nu. Kan inte föreställa mig ett liv utan barn... jag vill så gärna...

Hej! Nu har det gått en vecka sedan återföringen. Samtidigt som det känts som en evighet så har det ändå gått rätt fort, varit mycket på jobbet.... Men 1 vecka till och 2 dagar.. sen kan jag ta graviditetstestet. Försöker undvika att gå och leta tecken. Har varit lite illamående då och då, och även haft lite ont i magen... kan ju lika gärna handla om Lutinustabletterna. Vi får se. Jag kan inte påverka något. Det går som det går. Men blir det ett negativt besked vet jag allvarligt talat inte hur jag kommer reagera... Hösten var så tuff med avbrytandet av graviditeten. Alla förväntningar som krossades. Hoppet som tillfälligt lyfts rasade fort ner mot marken. Skulle haft BF nu i början av april. Undrar om man någonsin kommer över nåt sånthär helt.

Hej! Jag är dålig på att uppdatera denna lilla blogg nuförtiden. Men tror jag gör det när jag känner behov av det. Alltid varit bra för mig att bearbeta känslostormar genom att skriva av mig. Vad har skett sen sist? Jo, i onsdags var det äggplockning. Denna gång fick jag ju en högre dos av Gonal-F och Cetrotide, så förväntan var ju att få fler ägg denna gång. Vi fick veta direkt efter uttaget att denna gång blev det 7 ägg av vad dom kunde se 8 mogna äggblåsor. Den återstående äggblåsan satt lite dumt till då jag har en gammal "blodcysta" som de uttryckte det, som satt ivägen. Ska inte vara farligt, är en äggblåsa som aldrig dragit sig tillbaka helt som den ska, är tydligen rätt vanligt för kvinnor i fertil ålder. Denna gång upplevde jag inte alls att det gjorde lika ont själva uttaget som förra gången. Men kanske är jag lite härdad av allt jag gått igenom sen förra IVF-försöket. Men lika svullen och öm har jag känt mig. Och trött. Sjuuuukt trött. Varit det ända från bör...