Vårt barn kommer inte att överleva...

Nu ringde läkaren. Hela världen stannade upp och jag kände en otroligt obehaglig känsla i magen. Något är fel.

Trisomi 13. Inte förenligt med liv. Barnet kommer inte att överleva. Extremt ovanligt syndrom. Men lite lättare då att fatta beslutet om att avbryta...

Det var ungefär det jag minns av samtalet. Det är alltså såhär min första graviditet ska sluta, med en framkallad abort på sjukhus.

Ord kan inte beskriva hur förkrossade vi känner oss just nu. Men vi kan bli gravida. Absolut är det det positiva i detta, det visste vi inte innan.

Men så otroligt svårt att se det positiva i det här just nu...

Förkrossad.

😭😭😭😭😭


Kommentarer

Skicka en kommentar

Populära inlägg i den här bloggen

Krossade förhoppningar... IGEN... är barn inte menat för oss?

 Längesen jag skrev något här... skrev sist om att IVF:en i våras skulle bli av... det blev den. Men återigen blev det ingen graviditet. Vi fick dock 2 ägg till frysen, men pga dålig tajming med midsommar blev det ingen tid för försök till återföring innan sommaren... sen kom augusti, då krockade återföring med enda dagen kliniken hade stängt... sen kom september, då fick vi tid för återföring. Väntan var lång och olidlig tills jag kunde ta ett graviditetstest. Men dagen kom. Dagen då jag äntligen fick ett positivt graviditestest. Jag kände lycka men inte på samma sätt som förra hösten eftersom den graviditeten slutade med abort pga. Trisomi 13 som mer eller mindre var en dödsdom. Oktober förra året var vidrig, först aborten och alla skuldkänslor, sen allvarliga blödningar som ledde till efterföljande skrapning... Så hur skulle jag nu kunna känna samma lycka denna gång? Det gick inte riktigt. Jag har varit försiktigt optimistisk hela tiden, fokuserat på en milstolpe åt gången. Förs...
Läs mer

Himlen har nu fått ett änglabarn

Bild
Igår var den tunga dagen kommen... dagen för avbrytandet av vår så efterlängtade graviditet. Dagen började med ett försök att inta en rejäl frukost. Fick råd om att göra det eftersom jag resten av dagen vare sig skulle få dricka eller äta något. Jag hade ingen aptit alls, hade knappt kunnat sova och mådde bara illa. Men jag tvingade i mig 1 1/2 smörgås, kaffe och lite juice. När vi satt där och åt frukost blev lägenheten helt plötsligt kolsvart. Strömmen hade gått. Kändes nästan symboliskt på något vis. Allt slocknade precis som ett liv kommer att göra idag tänkte jag. Tände några stearinljus. Kände hur rädslan och ångesten började pocka på. Det kommer snart vara över tänkte jag. Och vi kan snart fokusera på att bara fortsätta leva. Vad annat kan vi göra? Klockan 08 på morgonen åkte jag dit, var själv första 1,5 h då min fästman hade ett läkarbesök han inte kunde skjuta på. Fick ett varmt mottagande av personalen på sjukhuset, och ett eget rum. En sköterska kom in och berättade a...
Läs mer