Min nakna sanning - en graviditetsresa

Det e så satans svårt att inte gå runt och känna efter och överanalysera minsta lilla... Fastän jag lovat mig själv att jag inte skulle göra så. Idag blev jag nedstämd när jag såg att det kommit lite rosa... det kan betyda något eller ingenting. Läst att man kan få sköra slemhinnor av Lutinus så det kan vara en orsak. Men jag har också läst att det kan vara en nidblödning/genombrottsblödning som händer vissa kvinnor ungefär vid den tiden som mensen är tänkt att dyka upp, eller några dagar innan. Och sen.. har jag också läst att vissa som fått så sen fått mensen. Jag kommer bli helt förkrossad om det inte går vägen denna gång heller. Jag bara vet det. Man vill ju försöka se detta som ett steg i en längre process, men nu när vi gjort detta en gång förut och det inte gick vägen så har man så mycket mer förhoppningar om detta andra försök. På söndag ska jag enligt kliniken ta graviditetstestet. Snälla gode Gud, låt det visa positivt denna gång.

Hej! Nu har det gått en vecka sedan återföringen. Samtidigt som det känts som en evighet så har det ändå gått rätt fort, varit mycket på jobbet.... Men 1 vecka till och 2 dagar.. sen kan jag ta graviditetstestet. Försöker undvika att gå och leta tecken. Har varit lite illamående då och då, och även haft lite ont i magen... kan ju lika gärna handla om Lutinustabletterna. Vi får se. Jag kan inte påverka något. Det går som det går. Men blir det ett negativt besked vet jag allvarligt talat inte hur jag kommer reagera... Hösten var så tuff med avbrytandet av graviditeten. Alla förväntningar som krossades. Hoppet som tillfälligt lyfts rasade fort ner mot marken. Skulle haft BF nu i början av april. Undrar om man någonsin kommer över nåt sånthär helt.

Hej! Jag är dålig på att uppdatera denna lilla blogg nuförtiden. Men tror jag gör det när jag känner behov av det. Alltid varit bra för mig att bearbeta känslostormar genom att skriva av mig. Vad har skett sen sist? Jo, i onsdags var det äggplockning. Denna gång fick jag ju en högre dos av Gonal-F och Cetrotide, så förväntan var ju att få fler ägg denna gång. Vi fick veta direkt efter uttaget att denna gång blev det 7 ägg av vad dom kunde se 8 mogna äggblåsor. Den återstående äggblåsan satt lite dumt till då jag har en gammal "blodcysta" som de uttryckte det, som satt ivägen. Ska inte vara farligt, är en äggblåsa som aldrig dragit sig tillbaka helt som den ska, är tydligen rätt vanligt för kvinnor i fertil ålder. Denna gång upplevde jag inte alls att det gjorde lika ont själva uttaget som förra gången. Men kanske är jag lite härdad av allt jag gått igenom sen förra IVF-försöket. Men lika svullen och öm har jag känt mig. Och trött. Sjuuuukt trött. Varit det ända från bör...

Happy friday! Jag har visserligen mensvärk from hell, men - fredag är ändå min favoritdag på hela veckan. :) Ikväll vid 21 börjar jag ta första sprutorna i omgång 2 av IVF. Denna gång har de höjt dosen eftersom de bara fick 5 ägg förra gången där bara 1 visade sig vara dugligt. Så jag hoppas såå att det ska bli fler många bra ägg denna gång, och ännu bättre - även något ägg att frysa in. Jag kommer försöka leva så bra jag bara kan dessa kommande veckor, även om det kanske inte har någon påverkan. Men - det kommer kännas bättre för min egen skull. Hoppas jag inte kommer må alltför dåligt bara av högre dos denna gång. Känns lite spännande och läskigt på samma gång tycker jag. Någon mer som genomgår detta just nu? Det som är lite bökigt är att planera sitt privat/yrkesliv just nu. Vet ju inte i detta skede när jag kommer behöva vara borta för uttag/insättning etc. Men det är ju ett small price to pay. Såå himla tacksam för vården i Sverige att man har rätt till hjälp. 💓💓💓...

Jag har varit lite off grid. Men har väl repat mig så mycket man kan efter avbrytandet av en efterlängtad graviditet. I december så tog jag mig i kragen och bestämde mig för att ringa till kliniken där vi i våras genomförde vårt 1:a IVF-försök. Det gick ju inte vägen då... och sen blev pausen över sommaren en spontan graviditet av oss själva som sen gick som den gick... Så jag ville mest bara höra om jag fortfarande har rätt till de 2 återstående försöken. Det hade jag, trots det som hänt. Så nu inväntar jag bara mensen, har väl aldrig längtat så efter mens som nu. Dag 29 idag, så borde komma imorgon då jag i regel har en cykel på 30 dagar. Håll tummarna nu att detta försök ska gå vägen, inte redo för mer motgångar nu... I övrigt så väntar 3 personer i min närhet barn, 2 av dem fick jag kännedom om precis mitt uppe i avbrytandet. Jag är superglad för deras skull, men blir så trött på mig själv att det fortfarande svider till lite i mitt bröst av längtan när detta händer någon ...

Var ett tag sen jag skrev nu. Varit så extremt mycket på jobbet, inte haft ork. Men jag var i alla fall hos psykologen för ett tag sedan. Var precis lika välbehövt som jag hade föreställt mig. Hon hjälper mig reda ut mina tankar, för ibland fastnar jag och hittar inte ut. Vi pratade om oktober - den mörkaste månaden mitt 2019. Om allt som hänt, avbrytandet av graviditeten och all otur efter det. Men vi pratade också om nu:et och vad framtiden kan erbjuda. Jag har varit lite rädd för att känna mig stressad över att bli gravid sedan avbrytandet. Inte så bra för mig med tanke på min historik med utmattning. Men hon lugnande mig faktiskt. Vi hade bara extrem otur. Det kan vara så enkelt. Men uppenbarligen kan vi bli gravida, det är det vi ska fokusera på och känna glädje utav. Och det kommer hända så småningom, menade hon. Jag vill gärna tro det i alla fall. Livet tuffar ju mot alla odds på. Jag mår lite bättre för var dag. Men jag märker också hur jag längtar sååå efter att kroppen ...

Jag var ju sjukskriven förra hösten pga. utmattningssyndrom. Då fick jag via min hälsoförsäkring kontakt med en psykolog. Hon är helt fantastisk. Jag tror hon är en av de primära orsakerna till att jag hyfsat snabbt blev mig själv igen.  Idag ska jag dit för sista gången då min försäkring gått ut. Hon lyckades ringa mig precis när jag var mitt uppe i beskedet om Trisomi 13, och avbrytande av graviditeten och vi tyckte båda det nog var bra att vi bokade in min sista tid. Det jag vill lyfta med henne och få tips på hur jag kan bearbeta är skulden jag har svår att bli av med och bilderna i mitt huvud som gör det svårt för mig att somna. Hon lyckades ju hjälpa mig förut med att dämpa min prestationsångest och faktiskt förstå att inte världen går under om jag inte hinner med allt jag ska göra i tid. Så jag har all tillit till att hon kommer kunna hjälpa mig ur det här. Jag verkar inte komma ur min trötthet, vet inte om det är för att det jag genomgått med medicinsk abort och ...